Virrvarr

Ett stort träd och ett litet träd.

Igår kväll fick vi tyvärr akut ta ner en av våra stora björkar på gården! Till min stora sorg så brakade trädet rakt ner i mitt underbara plommonträd! Nu känns hela gården fel och jag deppig. Det är klart att jag är glad att ingen kom till skada eller att huset träffades men...björken kunde väl braka ner mellan fruktträden.....Jag var verkligen glad i mitt plommonträd som nyss blommade så fint!

Jag vet inte om det är riktigt normalt att bli så ledsen och deppig över ett träd. Det hjälper inte att man intalar sig själv att man är löjlig, känslan finns där och tar över sinnet. Vissa saker får så otroligt stora proportioner, inte alls rimligt med vad som egentligen har hänt. Det är ju egentligen så himla onödigt att lägga så mycket energi på att förstora upp sånt som går fel när man bara skulle kunna skaka det av sig och gå vidare! Men jag är expert på att grubbla och älta och ofta dyker tankarna upp som långa monologer om och om igen i huvudet.

Att prata om virrvarret är svårt men att skriva känns bättre. Det renar upp.