Inget är som det ska...

Gillar Rödhakar ogillar MÖTEN!

Nu mår jag dåligt igen...för några veckor sedan tyckte jag att jag var på väg upp. Gladare, piggare, mer energi och mindre ont i mina knän.
Skönt! Bra! Kul! Men alla nya vårdbesök den senaste tiden har puttat ner mig igen. Oron har ju istället ökat till max och de jobbiga tankarna håller hov dag som natt. 

Läkaren ringde idag och ville att jag skulle kontakta min vårdcentral för proven jag tog förra veckan var inte så bra...jag vill inte slussas runt! Osäkerheten väller upp liksom tårarna och bara ett vanligt telefonsamtal känns nästan omöjligt. Det känns som att stå framför en tröskel men att ta det där steget över tröskeln känns på något sätt fel. En sån enkel rörelse men så laddad.Jag vill inte hamna i nya möten, nya väntrum och situationer hela tiden. Bara tanken på ett kommande möte skapar oro och osäkerhet. Min hjärna slår om och jag vill bara fly. Måste jag ringa? Kan jag skita i det? Tänk om jag hade en läkare i familjen...det vore trygghet!