Ute är det kallt, vackert och halt men ganska väl sandat. Jag fortsätter att fascineras av mina amaryllisar. Dom vissna blommorna är som spröda skulpturer.
Tänker på låten Sand av Molly Sandén för den beskriver mina känslor och funderingar så väl just nu. Att inte vilja samtidigt som man ingenting vet.
Alla verkar veta vem jag är
I alla fall dom gånger jag gör fel
Alla känner mig förutom jag
Jag som knappt bestämt vem jag vill va
Fin och ful och allting däremellan
Aldrig mer men kanske en gång till
Jag vill ha det ofta, ha det sällan
Jag vet vad jag vill, jag vet ingentingKänns som jag är gjord utav sand
Jag bygger högt och rasar ibland
