Idag har jag varit på kurs i Skärholmen igen. Kul men också svårt och läskigt. Silkespapper är en stor favorit att jobba med men haikudikter var så svårt. Ord är extra svårt för mig och jag kan inte höra hur många stavelser som ett ord innehåller. Omöjligt! Mina snälla kursare försökte visa och förklara men mina öron hör intet. Man känner sig ganska kass vid sådana tillfällen. Stava och skriva överhuvudtaget är klurigt. Sen skulle vi läsa upp dikterna inför alla...Det var svårt men jag gjorde det. Jag kommer nog aldrig att gilla att tala inför folk inte ens om jag är fullproppad med mediciner.
Uppgift motsatser.
