Gick förbi den här målningen idag av en konstnär som heter Ubeira. Den talade till mig. Precis så här känns mycket just nu. Jag känner mig som en utomjording och luften har liksom gått ur mig. Plötsligt trött på allt och trött på ingenting. Jag har sträckt mig så långt det går. Försökt att förstå och försökt att faktiskt argumentera och ifrågasätta men nu längtar jag bara ledighet. Påsk blir bra.
