25 september 2016

Idag Kalmarnäs

 En vild och vacker naturinstallation!

 Olof och Gustav diskuterar hur dom bäst fixar en eld utan tändstickor. Gustav misslyckades med sin eldborr och Olof tänker slöjda vidare hemma på sin.
 Snart klar med Olofs mysiga mössa.
 Såg flera fina skalbaggar i naturreservatet.

22 september 2016

Inte bra...

Lycka är för mig en blommande Madame Nonin. Kolla färgerna!
Huvudvärken smyger runt och jag känner mig orolig inför att träffa psykologen imorgon dels på grund av tjafset om ett uteblivet besök dels för att jag känner mig misslyckad. Jag har inte kunnat göra läxan, det går inte! En av de tio dagarna blev OK. Varför..? Det är så himla svårt och det känns helt galet. Ju mer jag tänker att nu ska jag göra detta ju mer fel känns det just då.

Du kan ju om du vill...Joo, visst kan jag rent fysiskt titta på okända människor men det känns så fel. Visst kan jag gå gatan fram eller mingla runt i centrum men det känns så fel och obehagligt. Jag tvingar mig till saker hela, hela tiden för att det är så man gör och man måste ju...eller? Jag ska anpassas och formas men jag tycker att stora världen också kunde försöka ändra sig lite. Varför måste det som är rätt för många vara rätt för mig?
 

20 september 2016

I höstens färger

 Kunde inte låta bli...Gudrun Sjödéns underbart sköna tunikan Harvest och så massor av äppelglädje! Gillar alla fina små detaljer och de randiga strumporna är nog världens finaste strumpor!!

19 september 2016

Bland pokémon och lejon

 Lite bilder från helgens stora Pokémon jakt inne i Stockholm!

18 september 2016

15 september 2016

Snart födelsedag!

 Åren går så fort och liten blir stor!
Du är så värdefull och helt underbar!

11 september 2016

Lite stressad...

Vet inte om jag vill bli någon annan...
Jag har levt med min social fobi hela mitt vuxna liv och det är den jag är även om det såklart är jobbigt. Jag gillar min psykolog och jag tycker om att prata men henne men jag känner mig så stressad av övningarna som jag fått...Nu återstår 8 av de 10 dagarna och jag har ännu inte kommit igång med min "läxa"...
  • Gå direkt till destinationen. Inga genvägar för att slippa obehag..? Det kanske jag kan fixa.
  • Distrahera inte. Känns helt omöjligt om jag ska vara ärlig. Gillar mina nycklar, väskan, fickor och plånboken. Min kamera är också bra att hålla i och pyssla med.
  • Titta på den jag möter. Nääe så kan man väl inte göra..?? Vad ska folk tro..?????

Äppelpojken

 Svenska äpplen är fantastiska och jag älskar sorten som heter Discovery! Vacker form och doftar så gott. I helgen har jag sytt och limmat klart en liten äppelpojke till vår årstidshörna där vi snart kommer att göra höst! Hade först tänkt göra flera äppelbarn men det får räcka med en.
Apple boy

7 september 2016

Jag mot världen

Så var det då dags igen att vara på kant med resten av världen! Det känns så och det gör ont. Tillsynes vanliga händelser vänder helt upp och ner på mitt liv! Jag förstår inte varför det är så himla viktigt för samhället att sätta en massa diagnoser på folk för att i nästa sekund totalt strunta i de svårigheter som man har..?! 
Jag vill kunna säga saker till folk men det går inte. Meningarna uteblir men kaos råder i inuti. Jag blir ledsen så ledsen och vill bara fly. Om man har social fobi så ska man inte undvika det man är rädd för har jag fått veta...Men jag behöver kunna dra mig tillbaka och kunna landa. Jag vill inte vara bland folk hela hela tiden. Jag trivs själv och jobbar bättre när jag kan fokusera och vara mig själv!

2 september 2016

Ledig dag

 Har haft rejält ont nu i några dagar och haltat runt. Därför har jag vilat hela dagen. Vetevärmare, kuddar och en hel del kaffe gör gott. Jag har läst ut boken Pretty Monsters: Fel grav och andra berättelser av Kelly Link. Korta noveller passar mig utmärkt och som vanligt gillar jag fantasifulla och magiska världar. Bokens illustrationer är gjorda av Shaun Tan. Bäst var berättelsen Sagohandväskan och den sista historien Specialistens hatt var kuslig.

Sagohandväskan är stor och svart och liksom hårig. Också när man blundar känns den svart. Som svartaste svart, som om handen kan fastna om man tar i den, som tjära eller svart kvicksand, eller som när man sträcker ut handen för att tända lampan mitt i natten och bara känner mörker. Sagoväsen bor i den. Jag vet hur det låter, men det är sant.
 
Jag har också hunnit med att se klart på en helt fantastisk TV-serie som heter Dickensian. Här möts och samverkar många av Charles Dickens fantastiska karaktärer! Älskar hans överdrivna och roliga karaktärer som mrs Gamp som här spelas av Pauline Collins! Mrs Bumble spelad av Caroline Quentin är också lysande! Historien utspelar sig i ett snöigt London  Stephen Rea som spelar inspector Bucket försöker att lösa mordet på Jacob Marley. Vill se mer Dickensian men det verkar inte bli någon mer säsong...snyft!