Alla brokiga och bråkiga tankar

 Läs boken Om detta talar man endast med kaniner av Anna Höglund

Känslorna och tankarna är som vanligt många och jag sover dåligt när så mycket snurrar runt i skallen. Jag märker också hur jag stressar runt i sömnen eftersom jag drömmer mycket när jag väl somnar. Har man egentligen sovit då? Drömmarna och tankarna som snurrar handlar ofta om verkliga och påhittade misslyckanden och en känsla av maktlöshet.

Jag lyckas sällan förklara mina tankar och känslor men det finns faktiskt en fin bok av Anna Höglund som lyckas ganska bra där jag ofta misslyckas. Nedan följer några rader och tankar ur boken som jag så väl känner och förstår.

Egentligen gillar jag andra människor. Men jag behöver vara ensam för att inte tunnas ut eller börja tycka likadant som den jag för tillfället befinner mig i samma rum som.

Ibland, när jag är med andra, känner jag mig förklädd till någon annan. Någon som visserligen liknar mig, men själv står jag i utkanten.

Felet med mig är att jag är en tänkare som inte kan tänka. Om jag fattar alls, så fattar jag på ett sätt som inte går att förklara eftersom det ligger bredvid orden.

Tänk om jag blivit utskrämd ur mig själv? Om det är därför jag måste spela upp alla händelser och samtal efteråt när jag är ensam. Att det är först då jag kan uppleva vad som hänt och sagts. Att jag bara kan vara i mig själv när jag inte är rädd.

Jag håller med om att man är sin egen värsta fiende. Men om allt också är sin egen motsats kan man ju samtidigt vara sin egen bästa vän.

Illustrationerna andas hopplöshet och går i grått, blått och svart och jag tycker att kaninen illustrerar det upplevda utanförskapet ganska väl. Själv brukar jag uppleva det som om jag var i en egen bubbla. Kanske en såpbubbla...?

Jag känner ett stort behov av ro och familjeliv. Längtar till London och ledighet.