Ja jag vet att jag har problem med det sociala. Småprat är extremt svårt liksom att tala eller skriva inför en grupp. Jag tappar orden och grupper är en utmaning. MEN det är inte alltid jag. Vissa människor får mig verkligen att känna mig ensam och utanför kretsen. Å det har inget alls med mina problem att göra. Det ligger hos dom och hur de handlar. De stänger dörrar och kommer med ursäkter som jag inte tycker håller. Med eller utan social fobi så tycker jag att det är oschysst. Jag räknas plötsligt lite vid sidan om trots att jag har jobbat med arbetsuppgiften i kanske runt 18 år. Förändring behöver inte innebära att någon lämnas utanför eller..?
