Äntligen lite bättre ordning! Hittade en praktisk rullvagn på Ikea och de svarta nyponen hittade jag när jag som bäst behövde dom i en buske! Färgen, formen. Vackert! 
Jag försöker att hitta en slags balans i livet. Men hur får man andra att förstå att bara tanken på ett rum fyllt med människor som hela tiden pratar är ångest. Alla pratar och orden bara verkar flyga så lätt! Själv vet jag inte ens om jag har en röst. Är den min? Kommer jag att höras? Låter jag inte lite konstig? Min hjärnan går ena stunden på högvarv och jag är medveten om minsta lilla rörelse jag gör och allt känns bara så obekvämt. Sen stänger plötsligt hjärnan av och alla röster blir bara som en tjock gröt. Lyssnar jag? Alla älskar väl fikarasten...
Sen har vi dessa populära grupparbeten och workshops...med redovisning inför alla. Varför är sånt här så himla populärt? Ångest och totalt hjärnsläpp även här. Är trött på att inte riktigt passa in samtidigt så vill jag inte bli någon annan. Jag vill vara jag och att det också ska få vara ok! Min väg är inte allas men den är min väg och det borde vara ok.
